Gustav var en stor idrottsman där han representerat Sverige flertalet gånger i olika mästerskap samt världsspel. För att kunna berätta vem han var träffade jag Calle Rasmussen, Rolf Nilsson och Leif Kroon. Alla har känt Gustav under hans liv. Gustav Engström föddes den 5 december 1925. Han hade sju syskon och en döv bror.
Gustav gick på Manillaskolan de första åren. 1938, när han var 13 år gammal flyttade han till Örebro och blev sedan kvar där. Där jobbade Gustav som skomakare på Oscaria skofabrik innan han började jobba som ortopedtekniker på regionssjukhuset i Örebro. Persontecknet kan liknas till tecknet för ”söt”. Men var han söt? Alla nickar instämmande. De berättar att han verkligen såg bra ut på den tiden. Rolfs mamma jobbade också på skofabriken och hon berättade för Rolf att Gustav var jätteduktig på att dansa. Tjejerna stod i kö, bekräftar Calle med ett leende. Men det var Julia, från Finland, som fångade hans hjärta. Han gifte sig med henne, men senare gick de skilda vägar. Julia flyttade till USA, men de hade tätt kontakt med varandra under hela Gustavs liv.
Calle, Rolf och Leif är gamla handbollskamrater och har känt Gustav på olika sätt i olika skeden av hans liv. En sak är de alla överens om, det är att han var väldigt snäll. Nästan intill gränsen på naiv. Han var verkligen godtrogen. Lyhörd och ödmjuk är andra egenskaper de beskriver honom med. Leif visar på ett foto, taget 1949, när en handbollsmatch skulle spelas mellan Örebro och Viljan. Leif var då tolv år gammal när han såg Gustav för första gången. Lite senare såg han honom igen under SM i friidrott, där Gustav glänste under det mästerskapet.
Förutom handboll, var det friidrotten som låg Gustav närmast hjärtat. Han var en stjärna inom friidrotten och kammade hem flera medaljer till Sverige under sina år som aktiv idrottare. Han deltog i Nordiska mästerskapen i Stockholm 1947 med friidrottslandslaget. Det året blev han årets dövidrottare. 1949 deltog han i världspelen i Köpenhamn och tog guld på 4×100 m stafett. Det blev också silver i stafetten 4×400 m och ett silver i olympisk stafett. Förutom det tog han också silver på 200 m och en bronsmedalj på 400 m. Dessutom kom han fyra på 100 m (på samma tid som italienaren på tredje plats) med tiden 11.4 sekunder. För sina bravader blev Gustav Stor grabb i friidrott detta år.
Även under Nordiska mästerskapen i Oslo 1952 var Gustav och det svenska friidrottslandslaget överlägsna. 1953 deltog Gustav världspelen i Bryssel. Där blev det silver på 400 m och 4×100 m stafett. Ännu en medalj blev det, i valören brons, på 4×400 m stafett. Under världspelen i Milano år 1957 var Gustav 32 år gammal och lyckades komma på en fjärde plats på 400 m häck. För sitt tunga idrottsregister mottog Gustav förtjänsttecken i silver för aktiva 1963 under SDI:s 50 års jubileum. Han fick också förtjänsttecken i guld för ledare 1978 under IF Nercias 40 års jubileum. Något annat som Gustav var väldigt duktig på var att laga mat, berättar Rolf. Alla instämmer nickande. Han hade också alltid det städat och ordentligt hemma. Då kommer Calle ihåg att Gustav alltid gick ut i skogen och plockade lingon. Det gjorde han varje år. Sen lagade han alltid lingonsylt, och då skulle han alltid smaka, smaka och smaka, berättar Calle och skrattar åt minnet.
Förutom friidrotten var Gustav också duktig skidåkare. Det var Sven Bäckman, en annan stor idrottsprofil, som lockade honom. Gustav har bland annat varit med på flera Vasalopp. Orientering sysslade han också med, även här tack vare Sven Bäckman. När Gustav på senare år inte längre var lika aktiv i friidrott, fortsatte han ändå att motionera, berättar vännerna. Han bodde nära Birgittaskolan. Man såg honom ofta utomhus, i full färd att cykla eller jogga till Oset. Även på slutet, inflikar Rolf, var han ofta ute med sin rullator. Trots att han hade både Parkinson och diabetes, var han fortfarande aktiv. Som pensionär ställde han ofta upp som rastvärd på Birgittaskolan. Han var också aktiv i pensionärsföreningen i Örebro där han träffade sina vänner.
Den 1 februari 2015, 90 år gammal, somnade Gustav Engström lugnt in efter att ha varit sjuk i två månader. Det är en stor idrottsprofil som nu har lämnat oss men i vår dövidrottshistoria kommer han alltid att finnas kvar. Vila i frid, Gustav Engström.
Intervju och text: Gabriella Della Morte Pålstam, Redaktör Dövsport
