Robert Öman (1928.11.05 – 2013.06.15)
Robert Öman var en legendarisk världsrekordinnehavare i spjut.
Robert Öman föddes i november 1928 på den estländska svenskön Runö (Ruhnu). Som döv pojke fick Robert gå på Manillaskolan i Stockholm. Efter avslutad skolgång blev det studier vid Broby i Uppland, där man på den tiden utbildade unga män i lantbruk och trädgårdsskötsel.
Under tiden i Broby växte Robert till sig rejält och blev en spjutkastare av rang. Redan som 19-åring satte Robert sitt första världsrekord då han kastade 58,09 meter. Vid OS-debuten (dåvarande Världsspelen för döva) året efter i Köpenhamn 1949 deltog Robert i två grenar och tog hem guldet i spjut med över två meters marginal.
I kula placerade Robert sig först på sjunde plats där svenske friidrottssuveränen Karl-Gustav Åström blev tvåa. Det blev även ett silver i vattenpolo.
När nästa spel hölls i Bryssel fyra år senare hade Robert utvecklats ytterligare och försvarade enkelt sitt guld från Köpenhamn. Segerkastet uppmättes till 58,17 meter – ett nytt mästerskapsrekord! Avståndet till tvåan var enorma sju meter. Robert hade veckan innan OS förbättrat sitt eget världsrekord till 63,65 meter och stod som ohotad favorit.
Den största utvecklingen gjorde dock en revanschsugen Robert i kula, där han knep silvret endast åtta centimeter från guldet! Där gick han samtidigt förbi K-G Åström som bäste svenske kulstötare. K-G hamnade ett par decimeter efter och fick nöja sig med bronset.
Hemma i Sverige var Robert överlägsen i spjut och kammade hem totalt nio SM-guld – på raken! Vid SM i Vänersborg 1954 gjorde Robert sitt livs bästa kast där resultatet skrevs till 64,62 meter. Det blev Roberts sjunde och sista världsrekord och höll i sig i nästan tjugo år, ända till 1973 då en norrman satte nytt världsrekord.
Det svenska rekordet behöll Robert dock hela tiden fram tills år 2012 då Theodor Thor erövrade det med 1,5 meter efter nästan 60 år. I sitt sista OS i Milano 1957 hamnade Robert precis utanför pallen.
När friidrottslivet tog slut lämnade Robert varken idrotten eller hans klubb IK Hephata. Istället blev han en inbiten bowlare och satte även där flera avtryck i rekordböckerna, främst i lag tillsammans med övriga hephatister. Robert var också en skicklig kartläsare och deltog i tävlingar tillsammans med svågern Kurt Lindfors. De tävlade både i Sverige och ute i Europa.
Robert engagerade sig även i Hephatas klubbstyrelse periodvis och som medlem var han mycket aktiv och omtyckt. Av Svenska Dövidrottsförbundet förärades Robert redan år 1950 med Stora grabbars märke i friidrott som nr 17 i ordningen samt förbundets förtjänsttecken i guld för ledare vid idrottsgalan 2003.
Källa: www.hephata.se 18 juni 2013 skrivet av Sven-Emil Karmgård.
