Veckans idrottsprofil 1:

VOLRAT ANDERSSON

Volrat Andersson var en av de allra första aktiva från idrottsklubben Surd (som han var oskiljaktigt fäst vid). Går vi tillbaka till 1908 finner vi att han hör till den lilla klick idrottsälskande döva som efter avslutad skolgång var livligt intresserad av sport. Trion Totte – Volrat – Ernst var de egentliga pådrivarna för Surds tillkomst. På den tiden var det ganska primitivt inom friidrotten. En liten grön fläck på en äng eller en åker i stadens utkant samt landsvägen fick tjäna som idrottsplats. Att intresset var på högspänn bland de unga grabbarna vågar undertecknad skriva under, trots de omoderna träningsmetoderna som då stod till buds.

– ”Vi höllo några år till i den ena utkanten av Slottsskogen, nedanför Bragebacken och ridbanan, mellan nuvarande ”Slottsskogsvallen, den stolta idrottsborgen vilken tillkom 20 år efter. Där tränades kort- och långdistanslöpningar, hopp och kast med sprudlande energi” berättar Volrat vid en intervju 1934. – ”Jag tänkte ett slag bli lättviktsbrottare och var även med i några tävlingar bland Göteborgs brottarklubbar. Sedermera upptäckte jag att mina anlag lågo i löpningar, som även blev min specialitet. Redan 1905, ett par år efter Surds stiftande, fick jag andas utlandsluft nere i Köpenhamn, där Surd och Dövstumania hade en vänskapsmatch i atletik och brottning.” berättar Volrat vidare.

Volrat Anderssons specialdistanser var 1609 m (engelska milen) och 5000 m. I tre år var han till och med oslagbar. De mest minnesvärda löpningarna torde ha varit i Helsingfors 1909 där finnarna satte upp en trofé för båda distanserna med en maximal sammanlagd tid av 24 minuter. Det ansågs på den tiden vara omöjligt för någon döv att klara av den gränsen, avsikten var att få fram flera löpare på sträckorna. Volrat kom, sågs och segrade med glans. Han sprang på 4,51 min respektive 17,49 och erövrade trofén med god marginal. Vidare har han på engelska milen, som då var en populär distans, erövrat en vandringspokal uppsatt i Danmark, den vann han tre år i rad. Hans bästa tider var:

800 m – 2,06
1500 m – 4,31
Engelska milen – 4,51
5000 m – 16,48

De tiderna betraktades som ypperliga år 1910. Bland de hedersbevis som kommit honom till del märks Nordiska Dövstummas Idrottsförbunds förtjänstmedalj i guld, svenska och danska idrottsförbundens mästerskapsmedaljer förutom en mängd små och stora dyrgripar bland prissamlingen av pokaler och medaljer – totalt 69 priser. Bilden nedan visar de båda omskrivna vandringspokalerna, fotot är taget 1909.

Skrivet av redaktör Oscar Rydén, Sportbladet nr 1 1934