Veckans idrottsprofil 4:

AINA KJELLIN

Att som snäll och lydig flicka resa hemifrån en vacker sommardag och några dagar senare komma hem från dövas Världsspel som mästarinna med sitt namn dallrande på jordens alla telegraftrådar, det är inte vem som helst förunnat. Det hände emellertid en liten, snäll och rar Falköpingsflicka sommaren 1931. Hon heter Aina Kjellin, dotter till lokförare Kjellin vid Statens Järnvägar. Det vore synd att framhålla Aina Kjellin som ett nytt stjärnskott på damernas himmel. Redan vid 1930 års svenska mästerskapstävlingar för döva vann hon en överlägsen seger i damernas 60-meterslopp, vilket var lika renommerade som mästerskapen i Malmö 1931. Ainas seger i Världspelen i Nürnberg 1931 på 100 m var glänsande. I imponerande stil sprängdes målsnöret på ny världsrekordtid. ”Den blonda tösen från Norden” väckte en viss beundran för sina segrar på 100 m och hon slog världsrekord i även kulstötningen. Svenska Kungssången spelades i samma ögonblick som den blågula duken gick i topp på segermasten.

Redan som skolflicka visade Aina Kjellin gryende anlag i lek och idrott. Många pojkar fick se sig slagna av den snabbfotade tösen. Jag måste erkänna att om hon börjat tidigare hade hon kunnat bli lika stor som ”Sten-Pelle” (se fotnot 1 nedan). Aina Kjellin har varit ett föredöme och den bästa reklam den kvinnliga idrotten kunnat få. Hon har ett brinnande intresse för gymnastik och idrott. Aina har ofta setts träna ensam bland manliga kamrater på Falköpings idrottsplats, dit många idrottsflickor inte vågade sig på grund av alla dessa pojkar som gick omkring och gjorde sig lustiga över idrottsflickorna. Men Aina övervann den värsta ovanan och det gick sedan galant i fortsättningen.

Aina är en enkel och tillbakadragen flicka som idrottar för nöjes skull. Hon sköter sina dagliga sysslor till sina föräldrars glädje. Om sommaren kan man se henne i overall i föräldrarnas trädgård och hon är ej rädd för att ta i med karlatag i jorden, såga och hugga en hel famn björkved. ”Det är kraft i arm och mod i barm” säger Aina Kjellin. Om vintern idkar hon gymnastik och skidåkning i Mösseberg i tävlan med de traktens bästa. På det sättet håller Aina formen – den friska idrotten ger hälsans rosor på kinderna.

Se fotnot 2 nedan för ytterligare meriter efter det att artikeln skrevs.

Oscar Rydén, Dövsport nr 12 1931
Foton från samma nummer av Dövsport

Fotnot 1: ”Sten-Pelle” hette egentligen Sten Pettersson och var en stor svensk hörande idrottsman med bland annat ett OS-brons på 110 m häck från 1924 års olympiska spel i Paris. Han var den första som fick bragdguldet.

Fotnot 2: Artikeln ovan skrevs 1931. Efter det satte Aina Kjellin nya världsrekord 1934 i kulstötning plus höjdhopp. Under Världsspelen i London 1935 tog Aina tre guld och satte nya världsrekord i höjdhopp, kulstötning och 100 m.