Den 20-25 februari 1967 hölls de 6:e internationella Vinterspelen för döva. Det samlades 85 deltagare från 12 länder. USA bidrog med den största truppen, 14 man. Sverige ställde upp med 6 deltagare, de flesta mycket unga. Slalomåkaren Per Johansson var fanbärare i invigningen. Det blev ett silver för Sverige genom stafett i längdåkningen.

Norge blev överlägset bästa nation i dessa vinterspel och tog hem 69 poäng, följt av Schweiz 45 och Tyskland 43. Bland de tolv länderna kom Sverige på delad 7:e plats på 16 poäng tillsammans med Finland.

För Sveriges del var man på väg framåt om man jämför med Åre 1963. I längdlöpen i Berchtesgarden fanns det ingenting att göra åt norrmännen, som hade rätta åldrar, rutin och en egen hörande tränare. Det blev klisterföre för de unga svenska pojkarna. Med bättre före hade svenskarna kanske fått litet mer att säga till om, vilket stafettsilvret vittnar om, då L-G Lundström, S-E Bohlin, och S-Å Norberg slog varsin finne på sina sträckor.

Det blev också individuella placeringar för dessa unga herrar i längdåkningen, bl.a kom L-G Lundström på 6:e plats i tremilen och Sven-Åke Norberg på 6:e plats på 15 km.

Per Johansson placerade sig på 14:e plats i storslalom.

Källa: Dövsport nr 2, 1967 (Sten Ulfsparre).